sossefasoner

Helt otroligt, underbart. Man går som i blindo, efter 3 månaders avbrott, tänker sig att det inte är så illa, man förtränger smärtan. Sen, väntar man otåligt, sen.. KAPOFF. Slår det till, eller slår är fel ord att använda, hugger till. Jag har, idag, gått runt med enorma kramper. Av vilken typ behöver vi inte nämna (läs: mellan raderna). Fan jävla pisskit, visste att jag skulle glömma att packa ner alvedon, som alltid. Får ladda upp ett stash med 500mg i skåpet, här kör vi inte mesdoser som 200mg, HA!. Håhå, ändå lyckades jag göra skapligt ifrån mig både socialt och i kunskapsväg under större delen utav dagen.

HEJ CAROLINE! DU ÄR HELT FREAKIN AWESOME! ♥
(Behöver det, efter idag, minst sagt.)

Nu, snart. Sova. Sömn. Underbart. Flyta bort.
Jag är hög.

Imorgon, ska jag få migrän, har jag bestämt. Akut, då alltså. Så jag inte kan närvara i skolan, och ett annat grejsimojs (herregud, hade jag inte haft så ont hade jag smällt av bara av tanken på hur fel grammatiskt det ordet är). Så, imorgon kära Caroline, ska du upp, träna (+ stretcha!) och duscha, ta det lugnt, gå upp till bibblan, lämna en bok man fick hem en räkning på idag, 400kr vs att lämna tillbaks boken, hähähä, vad väljer man? Dessutom ska du slappa som satan, lång helg, det förtjänar du om nån.
I love you, sincearly, you. ♥